För någon månad sedan befann jag mig i Georgien tillsammans med ett antal andra vinnördar från EWBC i jakt på vinets vagga, tyvärr har jag inte hunnit skriva så mycket om det men ska nu återvända till Georgien genom bilder och minnesanteckningar under julen.

Att Georgien gör vin kanske inte kommer som överraskning för alla, men att Georgien gör fantastiska viner och att man fortfarande gör viner på ungefär samma sätt som under antiken är kanske mer förvånade. Genom utmärkta importören House of Wine Georgia går det också få tag i en del intressanta viner från Georgien gjorda på spännande druvor – jag kommer återkomma till dessa.

I Georgien gör man vin på två sätt, dels på ungefär samma sätt som vi gör vin i Europa och i nya världen dels i amforor (qvevri), så kallade qvevriviner som har sina anor flera tusen år tillbaka i tiden. Idag känner man till mer än 500 vinsorter, varav majoriteten endast återfinns i denna del av världen och många endast i Georgien. Dom vanligaste är de gröna druvorna Rkatsiteli, Khikhvi och Kakhuri Mtsvane och den blåa druvan Saperavi.

På Ampheloograhical collect of Georgian grapevine Germplasm lite utanför Tbilisi har man samlat 20 plantor av varje druva för att bevara de olika druvorna och klonerna av druvor för framtiden men också så att vinodlare kan köpa skott och återplantera ovanliga druvor.

Vi besökte ett flertal vinmakare och jag kommer i ett antal kommande inlägg presentera några av dem, den första blir Chateau Mukhrani, ett vinslott med svensk anknytning. Slottets anor går tillbaka till 1878 och prins Mukhrani i den kungliga släkten Bagrationi. Det övergavs och förföll under sovjetperioden och började renoveras, och till stor del återuppbyggas, under 2003 genom Marussia Beverages och georgiska affärsmän. 2007 kunde man göra den första skörden. Man gjorde det viktigaste först och renoverade och byggde ett nytt vineri, idag är slottet nästan färdiguppbyggt och vinkällaren nästan klar. Sedan några år tillbaka är en av storägarna svensk varför vi möttes av ett välbekant språk när vi steg av bussen och träffade Petter Svaetichin.

Petter Svaetichin

Idag äger man ungefär 100 hektar, varav 90 hektar är planterat med vinrankor, en del är dock fortfarande för unga för att ge någon riktig avkastning. När man tittat över vingårdarna har man tittat tillbaka på 1870-talets planer och jobbat mycket efter dessa. Jordarna är företrädesvis leriga och man odlar 11 olika druvor, varav fyra internationella och en helt unik druva; goruli mtsvane som endast odlas här. Man är också de enda som jobbar ett efter ett chateau-koncept, dvs att att odlingar ligger i anknytning till ett slott. Idag producerar man ca 320’000 flaskor vin per år och målet är att man om 2-3 år ska kunna producera cirka 650’000 flaskor. Vinmakare är Lado Uzunashvili.

Lado Uzunashvili

Här görs inga qvevriviner utan alla görs enligt ”traditionell gamla världen metod”. Vi fick prova sex av deras viner och de är riktigt trevliga, fräscha och eleganta.

Korta smaknoter, vita viner:

Chateau Mukhrani 2010 Rkatsiteli

Lättdrucket, fräscht med fin syra och bra frukt, lite äpple och aprikos samt en liten nötighet och inslag av smörkola. Bra standardvin.

Chateau Mukhrani Goruli Mtsvane 2010 (2009 går att beställa via Systembolaget)

Den unika druvan ger ett friskt vin, inslag av annans och citrus med en liten kryddigt aromatisk ton.

Ett rosévin:

Chateau Mukhrani Rosé Tavkveri 2011

Inledningsvis något söt med mycket jordgubb, underifrån kommer en liten syrlighet med inslag av rabarber och i avslutet en fin kryddighet. Trevligt sommardricka.

Röda viner:

Chateau Mukhrani shavkapito 2010

Mörka röda och blå bär, snygg kryddighet, intensiv ton, bra ekfat och snygg krydda. Fin balans och en snygg syra ger ett trevligt men ganska enkelt vardagsvin.

Chateau Mukhrani saperavi 2008

Ganska lätt med fin frukt, fortfarande ung och frisk, elegant med fin ekstruktur. I eftersmaken kommer ett litet anslag av grön paprika. Skulle vara kul att lagra 3-5 år.

Chateau Mukhrani réserve du prince 2007

Intensiv smak, bra djup, mörka frukter och bär, körsbär, hallon och lingonmed en lite sötsyrlighet och en fin integrerad ekfatskryddighet med en liten skoglig ton, lite stall och tobak. Drar lite år Piemonte i stilen men är fortfarande alldeles för ungt – lagra!

Vi får inte heller glömma den georgiska spriten/grappan Chacha – denna skulle nog passa väl på den svenska marknaden, snygg förpackning och riktigt trevlig som snaps!

På det stora hela visade sig vinerna vara mycket trevliga och är väl värda att prova om du får chansen! Det samma gäller landet Georgien – ett mycket trevligt resemål och om något  år kan du boka ett rum på slottet

Jag återkommer med mer om Georgien… snart!

Magnus Reuterdahl

Gilla

Be the first to like this.

För flera av er har ni inte kunnat undvika att märka att jag nyligen var i Turkiet för EWBC och givetvis har tyngdpunkten legat på vin. Vinets historia i Turkiet är gammal, troligen lika gammal som jordbruket, de äldsta spåren är ca 8000 år gamla, ändå ser de flesta inte Turkiet som ett vinland. Sanning att säga det gjorde inte jag heller istället var det Raki, aniskryddad sprit, som jag sammankopplade med Turkiet. Därför börjar jag i den ändan och återkommer till vinerna framöver.

I samband med konferensen hölls en mindre Raki-provning, tre sorter från producenten Yeni. I samband med denna fick vi också lite bakgrundsinformation om Raki. Drycken har en historia som spänner över åtminstone 500 år, periodvis har den varit förbjuden, periodvis monopoliserad. Rakins moderna historia börjar kring 1880 då Adulhamit den andra tillåter officiell Raki-tillverkning, den första officiella producenten är Umurca Rakisi. 1926 börjar den Turkiska staten tillverka Raki genom Tekel-monopolet, fram till 1944 finns också ett antal privata producenter. 1944 förstatligas hela Raki-tillverkningen. 2003 tilläts åter privata aktörer att tillverka Raki. Under perioden 1880-1944 fanns det ca 180 olika Rakis, idag finns ett 20-tal.

Raki görs på druvdestillat av vindruvor – oftast på druvan sultana, det är dock inte så viktigt exakt vilken druva man använder så länge de odlats i Turkiet. Man använder såväl färska druvor som torkade, dessa destilleras tillsammans med anisfrön (pimpinella anisum). Destillatet kallas för Suma från vilket man gör Raki. Raki dricks normalt utspädd med vatten och får då en vit grummlig färg. I Turkiet dricker man gärna Raki till olika Meze-rätter samt grillad och friterad mat.

Vi provade tre olika sorter:

Den första, Yeni Raki Ala, är fatlagrad i tre månader, lite söt och har en tydlig fatton.

Den andra, Yeni Raki, var betydligt skarpare och inte fatlagrad, detta är den populäraste i Turkiet och densamma som finns på Systembolaget (tror jag).

Den tredje, Yeni Seri, lite torrare och betydligt skarpare med en smak som drog mot saltlakrits.

Jag måste tillstå att jag gillade dem alla men med en viss förkärlek för den sistnämnda, dock dricker jag dem hellre rent än med vatten! Alla kom från producenten Yeni Raki som var ett av märkena som skapades av Tekel-monopolet men idag är det privatägt.

Om någon är intresserad har jag ett extra exemplar av boken Raki -The Spirit of Turkey av Erdir Zat – skicka ett mail till aquavitae [at] live [punkt] se. Om ni blir många får jag lotta

Magnus Reuterdahl

 

Gilla

Be the first to like this.

This post is available in English at Testimony of a wine junkie

EWBC 2012 ligger runt hörnet, bara 11 månader kvar, och det gäller att sätta sig in i vad som komma skall. Med andra ord – Turkiet here we come. Som ett första steg inköptes det enda vin som finns att inköpa på monopolets butiker och tillika det enda ölet. Ytterligare finns via beställningssortimentet och näthandlare – har du tips på bra turkiska viner får du gärna höra av dig.

I boken Meze Maritime (2009) av Camilla Thulin & Uluc Telmen hittade vi en del recept att inspireras av, och gjorde en enkel lördagsmeny bestående av klassisk turkisk omelett Mememen och friterad blomkål med myntadipp Karnabahar kizartmasi, lammfärspizza Lahmacun, tomatbulgur Domatezli bulgur pilavi, kryddiga lammfärsspett Şiş köfte med tomatragu Domates güveç. Det hela kanske låter komplicerat men är förvånansvärt enkelt att svänga ihop och framför allt gott. Recepten är tagna från boken ovan, varav några modifierats en aning. Vad gäller boken är den ett trevligt tillskott i den ständigt växande mat- och vinlitteratur i bokhyllan.

Till förrätt åt vi klassisk turkisk omelett Mememen och friterad blomkål med myntadipp Karnabahar kizartmasi och till detta drack vi turkisk öl; Efes Pilsener. Ett helt ok öl men kanske inget som sticker ut, kul i sammanhanget då den är turkisk.

Klassisk turkisk omelett, Mememen (2 portioner).

• 4 stora ägg
• 3 skalade och finhackade tomater
• 1 finhackad salladslök
• 2 msk olivolja
• ½ finhackad grön paprika
• 1 finhackad grön pepparfrukt
• salt & svartpeppar

Hetta upp olivoljan och fräs chili, paprika och lök, rör i tomaterna. Sänk värmen och tillsätt äggen och rör om, låt omeletten få en krämig få en krämig konsistens. Om den känns lite blöt, tomaterna kan avge en del vätska, sätt in den i ungen någon minut på 250 grader – håll dock koll på den. Salta, peppra och servera. Mycket smak, mycket trevlig – perfekt för en lite lyxig frukost, brunch eller lunch.

Som förrätt gjorde vi också friterad blomkål med myntadipp Karnabahar kizartmasi (enligt receptet för 6 personer – själv skulle jag kunna äta upp detta själv).

• 1 blomkålshuvud, delas i buketter
• 2 dl solrosolja

Tempurasmet (Frityrsmet)

• 3 ägg
• 3 msk vetemjöl
• 1 tsk salt
• 1 tsk nymald svartpeppar

Myntadipp

• 2 dl turkisk yoghurt
• 1 pressad vitlöksklyfta
• 1 knippe färsk mynta (jag tog ungefär en halv kruka)

Börja med myntadippen; blanda ned mynta i yoghurten, pressa vitlöksklyftan och rör runt – låt stå så att smakerna sätter sig i yoghurten – ett tips är att göra en lite större sats och spara hälften till lammpizzan – det visade sig vara ett trevligt tillbehör.

Vispa äggen, tillsätt vetemjöl salt och peppar – vispa ihop till en jämn smet. Doppa blomkålen i smeten och fritera dessa i solrosoljan. Beräkna att du kommer behöva vända på buketterna och att de tar 3-4 minuter att fritera/sida. Lägg upp dom på hushållspapper så att de får rinna av, servera varma.

Varmrätter, här gick vi kanske till liten överdrift – i mängd, men det är gott så jag ångrar ingenting

Tomatbulgur Domatezli bulgur pilavi (6 personer)

Jag kan tycka att bulgur tenderar till ganska tråkigt och smaklöst, så är dock inte fallet om man kryddar upp det. Det blir dessutom en mycket vacker rätt.

• 2½ dl bulgur, skölj och låt rinna av
• 5 dl hett vatten
• 2 msk olivolja
• 2 finhackade gula lökar
• 2 hackade vitlöksklyftor
• 1-2 msk chiliflakes (eller en finhackad röd pepparfrukt)
• 3 msk tomatpuré
• saft av 1 citron
• salt och peppar
• Garnera med citronklyftor och bladpersilja.

Lägg bulgurn i en bunke, häll på det heta vattnet, lägg på ett lock och låt stå i ca 30 minuter eller tills vattnet sugits upp av bulgurn. Fräs lök och vitlök i olivoljan tills löken är genomskinlig. Tillsätt chiliflakes, tomatpuré, salt och peppar, blanda ned bulgur och pressa citronen över det hela – rör runt. Dekorerar med citronklyftor och bladpersilja.

Lammfärspizza Lahmacun

Pizzadeg

• 25 gram färsk jäst
• 3 dl ljummet vatten
• 6-7 dl vetemjöl
• 1 tsk salt
• 1 tsk socker
• 1 msk solrosolja

Blanda ut jästen i vattnet och rör ned övriga ingredienser. Arbeta ihop degen tills den blir smidig. Låt jäsa i bunken under en duk i ca 45 minuter.

• 400 gram lammfärs
• 5 msk tomatpuré
• 2 tsk salt
• 1 msk socker
• 2 tsk torkad mynta
• 2 finhackade gula lökar
• 1 röd pepparfrukt
• 2 pressade vitlöksklyftor (jag brukar mosa dem med knivbladet och sedan finhacka dem)
• 1 kruka bladpersilja
• saften av en halv citron
• 1-2 tsk sumak

Det är inget fel på receptet, det ska varken vara ost eller tomatsås på den!

Blanda ihop allt utom bladpersiljan, citronjuicen och sumaken till en smet, låt stå i kylen och dra i ca 45 minuter.

Sätt ugnen på 250 grader, dela upp degen i sex bitar, kavla ut dem, relativt tunt – smörj plåten eller använd bakplåtspapper. Pensla lite olivolja på kanterna, bred sedan ut färsen i ett tunt jämt lager över pizzan. Grädda i övre delen av ugnen, ca 8 minuter, tills kanterna är gyllene bruna. När pizzan är klar, strö lite sumak över pizzan, pressa lite sitron och beströ den med bladpersilja – klart att servera. Ett tips är att nu ha sparat lite myntadipp att ha till eller lite tomatragu.

Lammfärsspett Şiş köfte med tomatragu Domates güveç.

Nu ska ju dessa göras på spett – något jag var säker på att jag hade hemma, så var dock inte fallet varför jag gjorde dem utan spett vilket också gick utmärkt.

Şiş köfte (4 portioner)

• 500 gram lammfärs
• 2 finhackade gula lökar
• 1 finhackad grön pepparfrukt
• 2 pressade vitlöksklyftor, jag mosade dem och finhackade dem
• 1 tsk chiliflakes
• 1 tsk sumak (finns säkert i olika former, jag köpte torkad och mald sumak)
• 1 kruka bladpersilja
• 1-2 msk olivolja
• salt & svartpeppar

Man blandar helt sonika ihop alla ingredienserna förutom oljan och ställer in det hela i kylen en timma. Därefter forma jämna avlånga korvar, pensla dem med olivolja och stek ca 4 minuter/sida – jag gjorde dem ca 3 cm tjocka och då stämde stektiden bra. Mycket trevliga – gifte sig lysande med tomatragun men också med myntadippen.

Domates güveç (4-6 portioner)

• 3 msk olivolja
• 1 finhackad gul lök
• 2 finhackade vitlöksklyftor
• 1 röd pepparfrukt
• 1-2 msk socker
• en liten bit ingefära (ca 4 cm), grovt hackad
• 1 burk hela tomater, ca 400 gram
• salt & svartpeppar

Häll i olivoljan i en stekpanna, hetta upp, lägg i lök, vitlök, pepparfrukt och ingefära, bryn tills den gula löken är genomskinlig. Lägg i tomaterna och vätskan i burken, rör försiktigt så att tomaterna inte går sönder. Låt sjuda i ca 45 minuter, tillsätt lite extra vätska vid behov. Mosa tomaterna, smaka av med socker, salt och peppar. Mycket trevligt – kan tänka mig att detta fungerar utmärkt som tillbehör till grillat kött i allmänhet, biffar, köttbullar eller korv.

Vinet för kvällen är turkiskt; Egeo Syrah 2008 från producenten Kavaklidere i regionen Aegean, västra Turkiet.

Vinet har mycket sötma och kraft. Det är direkt med en sötsyrlig ton med mycket mörka fruker och bär och en kryddig avslutning – det tenderar att vara lite för stort i munnen och är vad man skulle kunna säga endimensionellt, dvs det händer inte så mycket. Det är vidare en aning obalanserat och spretigt. Överlag skulle man kunna kalla detta ett maskulint vin som egentligen lite för syltigt, lite för kryddigt och på samma gång silkigt och lättdrucket – dock, och det här ett stort dock – till den turkiska maten balanseras det upp och fungerar faktiskt förvånansvärt bra. Man kan säga säga så här, jag blev kanske inte förälskad i just det här vinet men jag blev inte heller avskräckt från att prova fler viner från Turkiet.

Det kommer bli fler kvällar med recept från Turkiet under det kommande året, jag letar också efter en riktigt bra Turkisk restaurang i Stockholm – för att leta inspiration till fortsatta kulinariska äventyr – tipsa gärna i kommentarsfältet

Magnus Reuterdahl

Gilla

Be the first to like this.

Året har börjat bra på många sätt: Nytt jobb ger viss stabilitet och vininköpsmöjligheter samt möjlighet till vinresor. Resa nummer 1 är kombinerad med bröllop (inte mitt) i Tyskland och är inplanerad till sommaren. Resa nummer 2 och 3(?) går till Turkiet och European wine blogger conference (EWBC) möjligen i kombination med en resa till Champagne och en 50-års-fest (inte heller min) under senhösten/vintern. När vi ändå är inne på EWBC har jag blivit inbjuden och sitter med i EWBCs planeringsgrupp inför konferensen 2012 i Turkiet – jag sitter m.a.o. med en massa cool förhandsinfo, dock med tysthetslöfte, kan dock lova att det är värt att skaffa en biljett!

En annan mycket trevlig nyhet är att jag numera också ingår i ett team som kommer att skriva på frilansbasis för BKWine Magazine om vinprovningar m.m. Detta känns jättekul – än så länge är det i sin linda och exakt hur mycket det kommer att bli får vi se, men kul är det och det det känns också som ett bevis på att man gör något som är OK, mer info kommer efterhand. Artiklarna kommer att ligga på BKwine Magazine. BKwine har också ett populärt nyhetsbrev BKwine Brief, om du inte redan prenumererar på detta är det något jag varmt rekommenderar.

BKWine skriver följande om reportagegruppen

”Vi, BKWine, har knutit en liten handfull erfarna vinprovare till oss som ska hjälpa oss att rapportera om vad som händer i Vinsverige. De kommer att bevaka vinprovningar, mässor, vinmakarevenemang osv för BKWine. Britt och jag har ju sällan tillfälle att gör det eftersom vi sitter i Paris. Vi startade det här projektet, tillsammans med dessa erfarna vinprovare, därför att vi tycker att vinentusiasterna i Sverige förtjänar mer och bättre information om annat än bara ”månadens släpp” på Systembolaget. Det finns mycket spännande vin, som inte är ”nytt”, som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi kommer att skriva om både vad de traditionella svenska vinimportörerna erbjuder (som säljs t.ex. via ”beställningssortimentet”) och om vad de oberoende vinhandlarna på internet, som säljer direkt till konsument, erbjuder. Hur det går beror förstås på vilket intresse importörer och vinhandlare har för det här initiativet – det hänger ju helt och hållet på att de är intresserade av att sprida information. Det hela går ju ut på att på ett oberoende och journalistiskt vis bedöma viner och skriva om vinproducenter. Men de allra första reaktionerna vi har fått har varit alldeles överväldigande positiva! Alla artiklar och provningskommentarer kommer att publiceras på BKWine Magazine.”

Ser man till mitt ”normala” arbetsliv – som arkeolog – så flyttar jag inom kort mitt kontor till Linköping och Länsstyrelsen i Linköping – vilket ska bli mycket kul och intressant, vidare är det också en del annat intressant på G i denna sektor. Jag sitter också med i en arbetsgrupp rörande Stockholms folkhögskolas 3-årsplan – fullt upp med andra ord så vi får se vad allt mynnar ut i, hur som haver 2012 ser ut att bli ett trevlig och mycket intressant år

Magnus Reuterdahl

Gilla

Be the first to like this.

Idag kommer vi äntligen få vet var nästas års europeiska vin bloggskonferens (EWBC) kommer att hållas. Ca 1400 London tid, dvs ca 1500 svensk tid, på twitter #ewbc och på EWBCs  hemsida samt facebook sida.

Så kom då svaret; det blir i Turkiet i staden Izmir (İzmir) tidigare känd under namnet Smyrna. Izmir är en hamnstad vid Egeiska havet. Min första tanke är spännande med ett vinland jag i princip inte har några kunskaper om - i alla fall inte somvinland. Enligt bibeln är det ju i Turkiet vid berget Ararat som Noak ska ha anlagt den första vingården efter syndafallet, också arkeologin visar på att vinodling förekommit tidigt i Turkiet, det finns till och med de som anser att vinodling uppstod här. Arkeologiska bevis på vinodling går tillbaka till stenåldern och årtusendena för kristus födelse, mer om detta kommer framöver när jag grottat ned mig lite mer i vinets förhistoria

Då är biljetterna beställda, gör det du med – på EWBC’s nya hemsida.

Magnus Reuterdahl

Gilla

Be the first to like this.

Det här inlägget postades i vinblogg och märktes #ewbc2012, arkeologi, EWBC, förhistoriskt vin, Izmir, Turkiet av Magnus Reuterdahl. Bokmärk permalänken.